(Hand)

This is the first poem I've written in Swedish for years. March 2010.

Jag klär av din hand.

Vill se dina fingrar nakna.

Håller dem i mina först

för att låta din hud vakna.

Drar av den där långa vanten

som du skurit topparna av.

Den är randig den där vanten

svart och röd med flammande närvaro.

Din vinterpäls kryper fram,

svarta sträva hår.

Jag låter min hand smeka över dem

bara för att se hur de reagerar.

Jag plockar bort dina ringar

finger efter finger,

lägger dem på bordet

i en rak och viktig rad.

Tar av dig ett armband

eller kanske två,

beroende på

hur många du bär.

Håller din hand naken

upptäcker dess linjer.

Följer dem med ett finger

och låter den sjunka i din handflata.

Ser på din hud, kollar alla nyanser

tittar på håret runt knogarna.

Funderar på

vad du funderar nu.

Följer din hand ända ut till naglarna.

Det svarta lacket är slitet och gammalt

säger mycket och talar högt.

Jag smider formen

smeker konturen

böjer dina fingrar

kniper ditt skinn

håller din tumme

och stjäl dess värme.

Smeker handen ner till handleden.

Känner på dig

hur skelettet sitter ihop.

Kramar din hand

och vilar i handflatan.

Den fräna doften av svett och hud

och hettan bland alla vätskor

sitter och sjuder

emellan våra händer.

Men kramar du mig för hårt

kan det hända

jag går sönder.