This is the first poem I've written in Swedish for years. March 2010.
Jag klär av din hand.
Vill se dina fingrar nakna.
Håller dem i mina först
för att låta din hud vakna.
Drar av den där långa vanten
som du skurit topparna av.
Den är randig den där vanten
svart och röd med flammande närvaro.
Din vinterpäls kryper fram,
svarta sträva hår.
Jag låter min hand smeka över dem
bara för att se hur de reagerar.
Jag plockar bort dina ringar
finger efter finger,
lägger dem på bordet
i en rak och viktig rad.
Tar av dig ett armband
eller kanske två,
beroende på
hur många du bär.
Håller din hand naken
upptäcker dess linjer.
Följer dem med ett finger
och låter den sjunka i din handflata.
Ser på din hud, kollar alla nyanser
tittar på håret runt knogarna.
Funderar på
vad du funderar nu.
Följer din hand ända ut till naglarna.
Det svarta lacket är slitet och gammalt
säger mycket och talar högt.
Jag smider formen
smeker konturen
böjer dina fingrar
kniper ditt skinn
håller din tumme
och stjäl dess värme.
Smeker handen ner till handleden.
Känner på dig
hur skelettet sitter ihop.
Kramar din hand
och vilar i handflatan.
Den fräna doften av svett och hud
och hettan bland alla vätskor
sitter och sjuder
emellan våra händer.
Men kramar du mig för hårt
kan det hända
jag går sönder.
