Saturday, 19 March 2011
I'm Not Seventeen But I've Cuts on my Knees (2009)
Tuesday, 15 March 2011
Broken Shores
This poem was published by Open Wide Magazine in 2010
I raise my hands
standing on the sand built wharf.
You grin at me
like a horse chewing froth.
The wind slithers
and spits in my face,
the waves gently lick my feet.
The water, well… it’s cold.
Salt crystallises in old battle wounds.
They give us their meagre explanations,
and tell us why we’re no longer on board.
They’ve always judged
my starved frame,
when they were the ones feeding me rainbow meat.
I knew it was suicide,
changing your name,
with my heart buried at sea,
confined amongst bribery and lies.
And the water, well… it’s cold.
It now swells between my toes
as the sea eats the wharf away.
But I am not sorry
to see it go,
dissolving into grain,
tomorrow it’ll be
just another broken shore.
I sold your name for vanity,
I celebrate the destruction of you.
Blowing fragments of your smile
into the wind.
And that is worth watching the ship sail away.
Saturday, 2 October 2010
Tar-Chested (2009).
Friday, 27 August 2010
(Hand)
This is the first poem I've written in Swedish for years. March 2010.
Jag klär av din hand.
Vill se dina fingrar nakna.
Håller dem i mina först
för att låta din hud vakna.
Drar av den där långa vanten
som du skurit topparna av.
Den är randig den där vanten
svart och röd med flammande närvaro.
Din vinterpäls kryper fram,
svarta sträva hår.
Jag låter min hand smeka över dem
bara för att se hur de reagerar.
Jag plockar bort dina ringar
finger efter finger,
lägger dem på bordet
i en rak och viktig rad.
Tar av dig ett armband
eller kanske två,
beroende på
hur många du bär.
Håller din hand naken
upptäcker dess linjer.
Följer dem med ett finger
och låter den sjunka i din handflata.
Ser på din hud, kollar alla nyanser
tittar på håret runt knogarna.
Funderar på
vad du funderar nu.
Följer din hand ända ut till naglarna.
Det svarta lacket är slitet och gammalt
säger mycket och talar högt.
Jag smider formen
smeker konturen
böjer dina fingrar
kniper ditt skinn
håller din tumme
och stjäl dess värme.
Smeker handen ner till handleden.
Känner på dig
hur skelettet sitter ihop.
Kramar din hand
och vilar i handflatan.
Den fräna doften av svett och hud
och hettan bland alla vätskor
sitter och sjuder
emellan våra händer.
Men kramar du mig för hårt
kan det hända
jag går sönder.
Sunday, 22 August 2010
Wednesday, 11 August 2010
Charred
(this poem was originally published in The Word by YSJ in 2009.)
When I reach into my pockets
space expands
to infinity.
It drives me fanatic
and I become a lunatic
stretching my fingers
too deep.
I dig for your nebula,
star corrosion,
symbol
of the melted hand.
Following the nova,
sinking Betlehem.
Because
though I paint you a saviour
it is not the truth.
But I like the lie.
Reaching further,
fingering my soul.
Sliding through the wormhole,
I become fanatic,
a complete lunatic,
overwhelmed like a
fascist close to the crown,
like a dirty bastard,
(with an empty heart)
and it is a madness
that it is fantastic.